Igår hade City en artikel om att SL-kortet skulle kosta 3000 för en politiker i SL:s styrelse om den betalade lika stor procent av sin inkomst som en student.
Det är förstås lite smickrande att SUS (Stockholms universitets studentkår) snott vårt flygblad rakt av och gjort en egen kampanj av det, vad som stör är att de inte riktigt verkat ha förstått oss.
– SL-kortet äter en stor del av studielånet och det är orimligt att SL inte har studentrabatt, säger Mia Sand, ordförande i Stockholms universitets studentkår, SUS.
Vi ifrågasätter inte påståendet att studenter betalar alldelles för mycket för SL-kortet, däremot så ifrågasätter vi studentrabatten som lösning på problemet.
Att enbart propagera för studentrabatt döljer att prissättningen i kollektivtrafiken främst är en klassfråga, inte en ungdoms/studentfråga.
Tjänar en papperslös på studentrabatt? En nyutexaminerad, arbetslös 24-åring utan A-kassa? Kan en ensamstående förälder med två barn som behöver köpa både månadskort till sig själv och terminskort+ till sina barn känna någon sympati för detta krav? Vi tror inte det!
Den enda vettiga lösningen med både ett fördelningspolitiskt och miljöpolitiskt perspektiv på hur kollektivtrafiken ska finansieras stavas nolltaxa, helt skattefinansierad kollektivtrafik! Endast genom att införa nolltaxa så kan vi öppna upp vår stad för alla ekonomiskt svaga grupper. Nolltaxa skulle dessutom gynna studenter extremt mycket eftersom man inte betalar någon skatt på studiemedlet.